Redigerer Kraken (avsnitt)

===Om store bløtdyr i havet fra ''Svensk Familj-Journal'' 1869 ===
Også i ''Svensk Familj-Journal'' fra 1869<ref>[https://runeberg.org/famijour/1869/0158.html Svenska Familj-Journal 1869]</ref> gjentas flere av beskrivelsene fra Pontoppidans naturhistorie. Her omtales monsteret som en veldig «orm» med «taggar eller lysande horn» som armer:
:''»De norska fiskrarne» – berättar biskop Pontoppidan i sin naturalhistoria – »försäkra alla, utan minsta motsägelse i sina berättelser, att, då de lägga några mil ut på djupet, särskilt under de varmaste dagarne af året, synes hafvet plötsligen uppgrundas under deras båtar; och om de utkasta sank-lodet, händer det ofta, att de, i stället för 80 till 100 famnars djup, knappast finna 30. Det är kraken, som lägger sig emellan bottnen och det öfra vattnet. Vana vid detta fenomen, göra fiskrarne sina nät i ordning, vissa, att der finnes fisk i öfverflöd, i synnerhet [[torsk|stortorsk]] och [[sei|gråsej]], och de uppdraga dem rikligen belastade. Men om vattnets djup alltjemt förminskas, och om det tillfälliga och rörliga grundet stiger uppåt, då hafva fiskrarne ingen tid att förlora: det är ormen som vaknar, som rör på sig, som vill andas luft och utsträcka sina väldiga former i solen. Fiskrarne taga då till att ro af alla krafter, och när de omsider, på vederbörligt afstånd, kunna tryggt hvila sig, se de i sjelfva verket odjuret, som med öfra delen af sin rygg betäcker en sträcka af en och en half mil. Fiskarne, öfverraskade af uppåtstigandet, hoppa ett ögonblick i de fuktiga gropar, som äro bildade mellan upphöjningarne i djurets yttre betäckning; så utgå från denna flytande massa ett slags taggar eller lysande horn, som utbreda och resa sig, liknande med rår försedda master. Det är krakens armar; och hvilka armar! Så stor är deras styrka, att, om de fattade tågverket å ett linieskepp, de ofelbart skulle kullkasta detta. Efter att hafva dröjt en stund vid ytan, nedstiger odjuret med samma långsamhet, men faran är icke desto mindre för det fartyg, som möjligen befinner sig i grannskapet, ty i det att kraken sänker sig, sätter han så mycket vatten i rörelse, att hvirflar och strömmar uppstå, lika förfärliga som den ryktbara Malströmmen.»'' 
<!--

===«Kraken» omtalt i ''Nordisk familjebok'' fra 1911===

:''Kraken 1. Hor v en, ett till fabelns område hörande hafsvidunder, om hvilket E. Pontoppidan, med stöd af norska fiskares utsagor, visste förtälja sällsamma ting i "Norges naturlige historie" (1752- 53). Så, när fiskare någon het sommardag i vindstilla rott ut ett par mil från kusten och enligt vanlig beräkning borde påträffa 80-100 famnars djup, händer det stundom, att lodet bottnar på 20-30 famnar. Men i detta vatten stå de allra mest ymniga stim af torsk och längor. Då är man på det klara med, att kraken håller till där nere; det är han, som bildar den konstgjorda höjningen af bottnen och genom sina afsöndringar lockar dit fisk. Men om de metande märka, att kraken höjer sig, gäller det att ro undan, allt hvad tygen hålla. Efter få minuter kan då odjuret ses lyfta öfver vattenytan öfversta delen af sin kropp, hvilken på en fjärdedels mil i omkrets ter sig som en samling blindskär, behängda med vaggande, hafstånglika utväxter. Slutligen resa sig i vädret några blänkande, nedtill allt tjockare spetsar (1. fångarmar), som t. o. m. kunna visa sig höga som skeppsmaster. Efter en stund ger sig kraken åter till att sjunka, och.man får då akta sig för att råka in i den sughvirfvel, som därvid bildas. (Jfr J. Furö, "Fra Ishavets kyster", s. 9 ff.). Möjligen ha jättelika hafspolyper gett anledning till denna sägen. (O. A. ö.)''<ref>[https://runeberg.org/nfbn/0629.html Oppslagsordet «Kraken» i ''Nordisk familjebok'' fra 1911]</ref>
---

1 favn = 6 fot = ca 1,8 m

---
http://www.1911encyclopedia.org/Kraken

KRAKEN, in Norwegian folk-lore, a sea-monster, believed to haunt the coasts of Norway. It was described in 1752 by the Norwegian bishop Pontoppidan as having a back about a mile and a half round and a body which showed above the sea like an island, and its arms were long enough to enclose the largest ship. The further assertion that the kraken darkened the water around it by an excretion suggests that the myth was based on the appearance of some gigantic cuttle-fish.
See J. Gibson, Monsters of the Sea (1887); A. S. Packard, "Colossal Cuttle-fishes," American Naturalist (Salem, 1873), vol. vii.; A. E. Verrill, "The Colossal Cephalopods of the Western Atlantic," in American Naturalist (Salem, 1875), vol. ix.; and "Gigantic Squids," in Trans. of Connecticut Academy (1879), vol. v.
-->