Redigerer Lejdtrafiken (avsnitt)

== I ettertid ==
Selv om lejdtrafiken var viktig for Sveriges økonomi og forsyningsevne, så var den ikke avgjørende.<ref name=Betydning>''Dödlig resa'', side 21</ref> For den svenske befolkningen hadde lejdtrafiken derimot en viktig moralsk effekt, ettersom landet ikke var helt avstengt fra verden og overlatt Tyskland.<ref name=Betydning/> Sjøfolkene som deltok i lejdtrafiken og på andre svenske skip, fikk imidlertid liten anerkjennelse for sin innsats ved krigens slutt.<ref name=ArtikkelDN>«När sjömännen från M/S "Ningpo" steg i land i Malmö i januari 1946 hade de skäl att vänta sig ett varmt mottagande. Inte bara därför att de var frusna. De hade tjänat sitt land väl, kanske bättre än de flesta andra, och de hade betalat ett pris. Av de trettio som gick ut krigsåret 1939 för att förse Sverige med förnödenheter var sex inte längre i livet. M/S "Ningpo" från Göteborg minsprängdes på hösten 1941 utanför Singapore. De som nu kom hem var nedbrutna av sjukdomar efter fyra år i japansk fångenskap, somliga i tvångsarbete. Men på kajen i Malmö hamn väntade ingen orkester. Där väntade polisen. Sjömännen låstes in. De har ju inte betalat någon skatt på flera år och man kunde misstänka att de inte heller gjort värnplikten.», fra artikkelen [http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/vad-ar-vi-skyldiga-de-doda «Vad är vi skyldiga de döda?»], i ''[[Dagens Nyheter]]'', 7. september 2003</ref> Derimot er flere eksempler kjent på at sjøfolk ble anklaget for å unndra seg skatt og verneplikt fordi de hadde vært vekk fra landet.<ref name=ArtikkelDN/>

I midten av 1990-årene besluttet den svenske regjeringen etter påtrykk fra flere hold, blant annet etter [[Maj Wechselmann]]s dokumentarfilm ''Rapport från de drunknade och de glömda'', å offisielt hedre de svenske krigsseilerne.<ref name="sid 10">{{Harvnb|Krigsseglargruppen|1997|p=10}}</ref> Et opprop i sjøfarts- og lokalpressen ble gjennomført for å få kontakt med ennå levende krigsseilere; de skulle få en personlig takkegave fra den svenske staten i form av minneboken ''Krigsseglare'' med sitt eget navn trykt på omslaget. Boken besto av dokumentert materiale sammenfattet av [[Terje Fredh]]. Ved en seremoni på [[Stenpiren]] i [[Göteborg]] den 6. september 1997 ble monumentet «[[Krigsseglarnas minnesmärke]]», skapt av [[Lars Kleen]], innviet, i nærvær av omkring 800 overlevende krigsseilere.<ref name="sid 38"/>