Redigerer Finskekrigen (avsnitt)

== Referanser ==
<references>

<ref name="Engman2008">«Alexander, as the vanquished party, had to content himself with the assignment of forcing Sweden to join the Continental Blockade.» (Alexander, som den beseirede part, måtte nøye seg med oppdraget å tvinge Sverige til å slutte seg til kontinentalblokaden.), [[#Engman2008|Engman 2008]]</ref>
<ref name="Engman2008_II">«The French envoy in Petersburg, General Gaulaincourt, reported that Petersburg opinion was "strongly" against the war, and that all eyes were directed towards Wallachia.» (Den franske utsendingen i Petersburg, general Gaulaincourt, rapporterte at opinionen i Petersburg var 'sterkt' mot krigen, og at alles oppmerksomhet var rettet mot [[Valakia]].), [[#Engman2008|Engman 2008]]</ref>

<ref name="Finbio1993_2001">«When the war against Sweden began in 1808, Sprengtporten again became involved in planning as an important man. It was in line with his ingenious and modern military plan that the Russian army attacked across the border.», oversettelse: «Da krigen mot Sverige begynte i 1808, ble Sprengtporten igjen en viktig brikke i planleggingen. Det var i samsvar med hans innovative og moderne militære plan at den russiske hæren angrep over grensen.», [[#Finbio1993_2001|Finlands nationalbiografi, 1993-2001: Göran Magnus Sprengtporten]]</ref>

<ref name="Forsgård2009_s25">«Antalet kistbärare hölls vid ett minimum ock gravöl var förbjudet. I byn Harg i Sverige ledde ett gravöl på sensommaren 1808 till 90 smittade personer och 13 döda. Smittan kom till Harg via två män ur lantvärnet som kom hem med rödsot i bagaget.», [[#Forsgård2009|Forsgård 2009, side 25]]</ref>
<ref name="Forsgård2009_s91">«De engelska subventionerna täckte slutligen över 40 procent av de totala svenska krigsutgifterna för år 1808, ock den svenske kungens mål var att föra krig med hjälp av subsidier.», [[#Forsgård2009|Forsgård 2009, side 91]]</ref>
<ref name="Forsgård2009_s91_92">«På sommaren 1808 insåg däremot de svenska diplomaterna att den nordiska krigsskådeplatsen inte längre var av primärt interesse för England. Utbetalningen av subventionerna ha de varit ojämn från första stund och nu riktades engelsmännens uppmärksamhet mot kriget i Spanien.», [[#Forsgård2009|Forsgård 2009, side 91-92]]</ref>

<ref name="Hårdstedt2006_s9">[[#Hårdstedt2006|Hårdstedt 2006, side 9]]</ref>
<ref name="Hårdstedt2006_s20-21">[[#Hårdstedt2006|Hårdstedt 2006, side 20-21]]</ref>
<ref name="Hårdstedt2006_s25">[[#Hårdstedt2006|Hårdstedt 2006, side 25]]</ref>
<ref name="Hårdstedt2006_s39">[[#Hårdstedt2006|Hårdstedt 2006, side 39]]</ref>
<ref name="Hårdstedt2006_s42">[[#Hårdstedt2006|Hårdstedt 2006, side 42]]</ref>
<ref name="Hårdstedt2006_s59">[[#Hårdstedt2006|Hårdstedt 2006, side 59]]</ref>
<ref name="Hårdstedt2006_s81-82">[[#Hårdstedt2006|Hårdstedt 2006, side 81-82]]</ref>
<ref name="Hårdstedt2006_s117">«..vi kämpa samtidigt mot tre fiender: mot trupperna, mot de uppviglade bönderna och mot bristen på livsförnödenheter. Den senare beror ej därpå att ingenting skickats från Ryssland, utan på svårigheten att framföra förnödenheterna till de platser, där största behofvet föreligger.», [[#Hårdstedt2006|Hårdstedt 2006, side 117]]</ref>
<ref name="Hårdstedt2006_s225-227">[[#Hårdstedt2006|Hårdstedt 2006, side 225-227]]</ref>
<ref name="Hårdstedt2006_s228-229">[[#Hårdstedt2006|Hårdstedt 2006, side 228-229]]</ref>
<ref name="Hårdstedt2006_s234">«Ersättningskraven från allmogen vällde in. De ännu i dag bevarade skadeståndsprotokollen utgörs av flere hyllmeter volymer.», [[#Hårdstedt2006|Hårdstedt 2006, side 234]]</ref>
<ref name="Hårdstedt2006_s235">[[#Hårdstedt2006|Hårdstedt 2006, side 235]]</ref>
<ref name="Hårdstedt2006_s289">«Alexander ville fullborda erövringen och pacificeringen av Finland. För framtiden var det inte bra med motstånd och risk för et uppblossande upprör. Kejsaren blickade kanske redan framåt mot en kommande uppgörelse med Napoleon och ville ha den nordvästra gränsen säkrad.», [[#Hårdstedt2006|Hårdstedt 2006, side 289]]</ref>
<ref name="Hårdstedt2006_s332">«Förlusterna av stupade och sårade i samband med striderna bör på den svenska siden ha uppgått til åtminstone 7&nbsp;000 soldater - hälften av dessa bland soldater från Finland.», [[#Hårdstedt2006|Hårdstedt 2006, side 332]]</ref>
<ref name="Hårdstedt2006_s332_II">«På den ryska sidan är det ännu svårare att beräkna förlusterna. På slagfälten stupade och sårades 10&nbsp;000 man.», [[#Hårdstedt2006|Hårdstedt 2006, side 332]]</ref>
<ref name="Hårdstedt2006_s332_III">«Den 17. september 1809 undertecknades freden. Sverige förlorade sin östra rikshalva. Det innebar att en tredjedel av rikets territorium och en fjärdedel av befolkningen sprängdes bort.», [[#Hårdstedt2006|Hårdstedt 2006, side 332]]</ref>
<ref name="Hårdstedt2006_s334">[[#Hårdstedt2006|Hårdstedt 2006, side 334]]</ref>
<ref name="Hårdstedt2006_s344">«Med kriget skedde en förändring av Sveriges utrikespolitiska ställning. Sverige hade förvandlats till 'Litt-Sverige'. De sista stormaktsambitionerna var borta. Genom freden i Fredrikshamn hade Sverige fått sina gränser.», [[#Hårdstedt2006|Hårdstedt 2006, side 344]]</ref>
<ref name="Hårdstedt2006_s344_II">«Under de kommande årtiondena blev insikten om att det gällde att hålla sig väl med Ryssland den dominerande utrikespolitiska inriktningen.», [[#Hårdstedt2006|Hårdstedt 2006, side 344]]</ref>

<ref name="Lundin2008_s56-57">«Tengström var odiskutabelt den mest inflytelserika personen i Finland vid denna tid.», [[#Lundin2008|Lundin 2008, side 56-57]]</ref>

<ref name="Rian2009">«Drømmen om et samlet stor-Skandinavia gav grobunn for en aggressivitet som det ikke fantes dekning for i småstatspolitikken. Det var de elitære skandinavistene som mante fram bildet av nabofolk som fæle fiender, og da var det russerne og tyskerne som fikk spille rollene som busemenn. De norsknasjonale var derimot fornøyd med småstatsutviklingen, og like fornøyd var de med den freden de hadde oppnådd takket være nyordningen av 1809 og 1814. Det var i ly av denne freden at de seinere kunne foreta de politiske framrykningene sine, med 1884 og 1905 som milepæler. Denne freden var også viktig for den finske utviklingen. Ja, det var den største vendingen i Nordens historie – det var en vending bort fra de gamle svenske og danske stormaktsambisjonene og en avvisning av krig som et utenrikspolitisk virkemiddel. Nå gjaldt det om å vinne freden ved å bygge sitt eget land.», [[#Rian2009|Rian 2009]]</ref>

<ref name="Sandström2008_s14">«Till det oförklarliga i den svenska politiken åren efter Gustaf III:s krig 1788 hör de militära försummelserna i Finland. Dessa hade fortsatt ända fram till nyåret 1808. Så till exempel hade tusentals armégevær och tiotals kanoner sålts till Preussen och Ryssland.», [[#Sandström2008|Sandström 2008, side 14]]</ref>
<ref name="Sandström2008_s10">«I 1700-talets svensk-ryska krig hade det varit allom uppenbart att Ryssland vuxit förbi Sverige. Storleken fick betydelse. Offren för detta var finländarna, som fick betala priset för ryssarnas härjningar och ockupationer. Man behövde inte vara siare för att i början av 1800-talet inse att det förr eller senare skulle ske igen. Hur mycket skule tsaren ta nästa gång? Längs vilken å eller älv skulle gränsen dras vid nästa fredsfördrag?», [[#Sandström2008|Sandström 2008, side 10]]</ref>
<ref name="Sandström2008_s74">«Ockupationen av södra Finland skedde överallt på samma lugna och ordnade sätt som i Borgå, och ryssarna visade sig nästan demonstrativt hänsynsfulla under krigets första veckor.», [[#Sandström2008|Sandström 2008, side 74]]</ref>
<ref name="Sandström2008_s87">«Den kunde endast framföra finska folkets behov och intressen under rådande krigsförhållanden.», [[#Sandström2008|Sandström 2008, side 87]]</ref>
<ref name="Sandström2008_s125">[[#Sandström2008|Sandström 2008, side 125]]</ref>
<ref name="Sandström2008_s193">[[#Sandström2008|Sandström 2008, side 193]]</ref>
<ref name="Sandström2008_s226">«Mer än 60&nbsp;000 män hade förlorats. Mindre än en tredjedel i stupade, mer än två tredjedelar genom sjukdom och umbäranden.», [[#Sandström2008|Sandström 2008, side 226]]</ref>

<ref name="Sundberg1998_s368">«Finska kriget», [[#Sundberg1998|Sundberg 1998, side 368]]</ref>

<ref name="Ullmann2008_s56">[[#Ullmann2008|Ullmann 2008, side 56]]</ref>

<ref name="Wolke2009_s260_261">«Under de kommande åren skulle inte mindre än fyra större landstigningsoperationer genomföras i Finland och en stor expedition sändas till Västerbotten sommaren 1809», [[#Wolke2009|Wolke 2009, side 260-261]]</ref>
<ref name="Wolke2009_s271">«Den svenske oförmågan att under sommaren 1808 utnyttja det sjöherravälde man åtminstone delvis hade gav ryssarna möjlighet att vinna landkriget. Fungerande sjötransporter kunde ha försett Finska armén med proviant under de avgörande månaderna den sommaren. Landstigningsoperationerna kunde på allvar ha hotat de ryske landstridskrafterna, men de blev inte mer än småplottriga försök.», [[#Wolke2009|Wolke 2009, side 271]]</ref>
</references>