Redigerer Surströmming (avsnitt)

== Historikk ==
I Charles Emil Hagdahls ''Kok-Konsten'' fra 1896 står det:<br>
{{Sitat|Surströmming är en gammal anrättning, hvars tillredning naturen sjelf alltid ombesörjt ända från verldens skapelse. Våra första föräldrar vädrade densamma redan utanför paradisets portar, och den var tidigt känd så väl vid alla [[kjøkkenmødding|kjökkenmöddingar]] och pålhyddor, som hos greker och romare, ty alla visste hvad rutten fisk betydde; men smaken derför var ännu icke så utvecklad som nu - man kände icke då någon haut goût. - Surströmming spisas blott af de invigde - au naturel, utan annan sås än att det vattnas i munnen. Den anses af dem som en läckerhet af utsöktaste slag; men kalasmat blir den ändock aldrig, så vida icke värden föredrar att spisa ensam, eller måhända väljer gäster, som äro utan näsa.|Charles Emil Hagdahl, 1896<ref name=Hagdahl>Dr CH. EM. Hagdahl (1896) ''Kok-Konsten'', 2:a upplagan, P.A Nordstet & Söners förlag, side 287-288</ref>}}

Gjæring av [[mat]] er en svært gammel [[konservering]]smetode som har eksistert i tusener av år. Blant annet fantes det industriell produksjon av surnet fisk, [[garum]], i romerriket. Surströmming er trolig en rett med svært gamle aner, men konserveringsmetoden ble muligens først vanlig i [[Sverige]] på [[1500-tallet]] da saltmangel oppstod på grunn av kong [[Gustav Vasa]]s krigføring. Man saltet da silda med mindre salt enn vanlig. Om denne praksisen skyldtes kjennskap til syrnet fisk fra før eller om oppdagelsen av konserveringseffekten var en tilfeldighet er omdiskutert. Konserveringsmetoden med den lange holdbarheten er en forklaring til at surströmmingen sammen med [[ertesuppe]] ble klassisk mat innen det militære.<ref>{{kilde www |url=http://www.lansbladet.se/vasterbotten/tidningen/200803/pdf/18.pdf |tittel=Arkivert kopi |besøksdato=2010-01-16 |url-status=død |arkivurl=https://web.archive.org/web/20161229225644/http://www.lansbladet.se/vasterbotten/tidningen/200803/pdf/18.pdf |arkivdato=2016-12-29 }}</ref> Fet fisk som [[laks]], [[ørret]], [[mort]], [[karpe]], [[røye]], [[haier|hai]] og [[skate]], er andre eksempler på fisk som rundt om i verden har blitt konservert, eller lokalt fremdeles konserveres på denne måten. Det som i dag kalles [[gravlaks]] var nok opprinnelig en mer surströmmingslignende rett. I [[Norge]] kalles fisk som har blitt konserverert ved fermentering [[rakfisk]] (fra [[norrønt (språk)|norrønt]] ''rakr'' – bløt) og i norske kilder forekommer denne benevnelsen så tidlig som i [[1348]].

På grunn av at surströmming i dag inneholder høyere mengder av [[dioksin]] og [[Polyklorerte bifenyler|PCB]] enn de tillatte grenseverdiene for fisk innen [[EU]] har Sverige hatt unntak fra disse reglene. Et tidsbegrenset unntak gjaldt fra 2002 til 2011, men fra 1. januar 2012 er unntaket for sild og visse andre fiskeslag fisket i Østersjøen permanent.<ref>{{Kilde avis|tittel=Surströmmingen räddad|url=http://www.aktavara.org/news.aspx?r_id=59213|besøksdato=20. september 2016|utgiver=aktavara.org|dato=6. desember 2011|arkiv-dato=2016-03-05|arkiv-url=https://web.archive.org/web/20160305092018/http://www.aktavara.org/news.aspx?r_id=59213|url-status=død}}</ref>